Om sorg

Om sorgens process

Vad är normalt, ska det kännas så här i sorgen? Är det normalt att vara arg och ledsen samtidigt? Är det vanligt att det känns som om förmågan att tänka och koncentrera sig försvinner? Hur lång tid tar det innan sorgkänslorna inte längre plågar så svårt? Frågorna är många och vi har behov av att förstå vad som händer med oss när vi sörjer. Det finns olika sätt att beskriva sorgens process.

Ett sätt, är att tala om att det finns fyra uppgifter i sorgen;
- att acceptera innebörden av förlusten
- att arbeta sig igenom sorgens känslor
- att anpassa sig till ett liv utan den döde,
- att lägga sin känslomässiga energi på något nytt och gå vidare.

Ytterligare ett annat sätt att beskriva det är;
- undvikandefas
- konfrontationsfas
- anpassningsfas.

Ett annat sätt att beskriva sorgen är att tala om fyra faser:
- chock
- reaktionsfas
- bearbetningsfas
- nyorientering.

Oavsett hur man väljer att beskriva det är sorgen en process som tar sin tid och som det är nödvändigt att gå igenom för att kunna återerövra livet.
Om du vill läsa mer om de ovan nämnda sätten att beskriva sorgprocesser kan du t ex läsa; Den nödvändiga smärtan; Davidsen Nielsen, Sorgbearbetning; Worden, Kris och utveckling; Cullberg, Sorgens olika ansikten; Lundmark. Se vidare under rubriken Att läsa och se.

Vad hjälper i sorgen

Det finns sådant som varje sörjande behöver och som hjälper i sorg och samtidigt sörjer varje person på sitt sätt. Vi kan känna igen oss i varandras sorg men vi kan också känna oss väldigt ensamma.

Vad som hjälper är också individuellt - det som är nödvändigt för den ena är kanske inte så viktigt för den andre.
Samtidigt vet vi att vissa saker hjälper många.

Många som sörjer vet inte vad som hjälper och var man kan få hjälp och hur man ska bära sig åt. Därför är det bra när kommun och församlingar skapar rutiner som innebär att den som drabbas av en förlust blir kontaktad och erbjuden hjälp.

Många uttrycker ett stort behov av att få kunskap om sitt eget tillstånd och hur sorgen kan te sig. Att läsa böcker och gå på föreläsningar och kurser om sorg hjälper många.

Det viktigaste är under sorgens tid är andra människor. Våra närmaste i familjen och vänkretsen, stödgrupp med personer som också sörjer, en professionell samtalspartner osv.

Att på olika sätt få uttrycka det som känns har en läkande funktion, att hitta sitt eget sorgespråk och utveckla det. Några har behov av att tala och berätta och andra har inte så stora behov av att tala om det som hänt eller det som känns. Ibland blir det svårt när man i en familj har väldigt olika behov. Det är angeläget att respektera varandras sorgspråk och kanske kan vi lära oss av den andres sätt att sörja så att vi erövrar fler sätt att uttrycka det som känns och är.

Känslor sitter i kroppen och vi behöver använda kroppen när vi sörjer.
Att röra sig ger många goda effekter och motverkar depression. Det kan verka nästan lite banalt när man får rådet att motionera, att yoga, springa, promenera när man är i sorg. som om det skulle kunna hjälpa! Men eftersom sorgen i så hög grad sitter i kroppen blir det viktigt att låta kroppen vara aktiv.

Det finns inte något fel sätt att sörja, alla sörjer på sitt sätt. Men att till exempel undvika allt som påminner om den döde, undvika att tala om henne eller honom, att bita ihop om det som känns är för många direkt hälsovådligt. På det sättet är sorg ett allvarligt tillstånd. Det är viktigt att sörja.